på andrasidan livet

Sakta märker jag att min kropp domnar bort. Jag minns att jag lagt mig ner i sängen och att hjärtat knackade på som inifrån. Det slog orytmiskt och jag kände att jag blev snurrig. Jag hade varit väldigt dålig sedan olyckan skett och ingenting hade hjälpt mig att må bättre, snarare förberedde kroppen sig att dö. Jag låg i en husvagn ensam utan någon mer än jag. Svag sedan en flytt till en mycket avlägsen plats för att hjälpa mig bli av med min reaktivitet sedan strålningsolyckan.
Hjärtat hoppade i otakt och jag minns att tag välkomnade friheten att sakta domna bort. Snabbt var jag påväg till ljusbärarna. Vad hade jag kvar i smärtan att göra. Jag ville verkligen hem. Som i en tunnel av ljus gick min energi med blixtens hastighet över till ett rum. Jag drogs snabbt in i ett rum med ljusbärare som jag kände till mycket väl. Rummet var vitt med ett såkallat råd av visa kloka hjälpare. Jag blev sittandes vid ett runt bord för att prata med mina guider och hjälpare på andrasidan. På bordet låg en stor bok. Livets bok. Boken hade jag redan skrivit med mina ljusbärare till vänner. Jag behövde manifestera den i fysik form nu också. Boken skulle jag skriva för att hjälpa mänskligheten förstå att vår största uppstigning är nu. Vi går igenom stora transformationer och många vilsna själar söker sitt inre ljus. Jag fick informationen att jag kunde välja att komma hem igen eller starta min transformation. Jag bad dem att lova mig sitt starkaste stöd på vägen om jag skulle tvivla på min väg igen. Jag såg att det som skulle få mig att nå min inre upplysthet handlade om hur mycket jag tänkte utanför livets normer och litade på min inre kompass. Det var som att flödet i energin av livet stannade upp när jag hade med jordisk rädsla att göra, medan tilliten skapade den besjälade resan och kraften att alltid vara omhändertagen. 
Vishetens ögon i mina hjälpare är vackra och de känner mig som om jag var en del av dem själva. Jag har en mycket hög intelligens på andra sidan som mitt andliga väsen men är väldigt virrig här på jorden. Som om jag inte riktigt hör hit egentligen utan famlar i motvind. Jag frågade om detta och de svarade att när tiden är inne kommer även detta att lösas upp. Jag är ju bara på besök. De ler mot mig när jag bestämt kräver deras närvaro runt mig varje steg jag tar om jag nu ska gå tillbaka igen. 
I mina meditationer finns de där. De hjälper mig ut ur svåra situationer och även andra. 
Vi ska dock komma ihåg att livet lever i lagen om den fria vilja. Jag är ingen robot och mitt liv är inte utstakat men det innehåller en blessing. En blessing att jag kan rådfråga ljusbärarna om vägens ljus. Om healing och kärlek.
Dagen efter går jag ut i naturen och möter en trollslända. Trollsländan stirrar rakt framför mig rätt in i mina ögon. Stora svarta ögon tittar nyfiket på mig. Jagsträcker fram handen och den landar på mitt finger. Länge står jag där för att bara ta in budskapet som kom redan dagen efter min resa till ljusbärarna på andra sidan. Trollsländan står för transformation. Något som jag just gått in i.   

Kommentera gärna:

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

Bloggarkiv

Länkar

-

Etikettmoln